Det var en tisdagsförmiddag vi fick sätta oss ned med Simon Ljungman, i hans lounge bakom lilla scenen på Lagmansgymnasiet. Det var en väldigt kul att få intervjua denna person, som stod högst på vår önskelista över intervjuobjekt. Med en kaffe i handen, berättade han öppet om både det ena och det andra, och intervjun liknade mer en trevlig pratstund, än en utfrågning. Våra förväntningar inför intervjun infriades med råge och vi hoppas att resultatet är till ert behag också.

Det här är Simon Ljungman.

 

Simon föddes i Göteborg år 1979, och vid den här tiden så flyttade folk ut från städerna. Detta kallades för ”den gröna vägen”, att man flyttar tillbaka ut i naturen och lever mer hedonistiskt. Denna tidiga hipsterkultur handlade mycket om att vara självförsörjande.

 

-Vår familj gillade den enkla livstilen, att man ska göra egen surdeg och så vidare. När bägge mina föräldrar fick jobb i Vara och chansen att flytta hit dök upp, då var det inget att tveka på.

Första stopp blev i Tumleberg, en liten ort mellan Nossebro och Vara, med endast ett hundratal invånare. Här växte Simon upp med sina föräldrar och sin bror. Musikintresset fanns i hans ådror redan vid födseln. Föräldrarna spelade instrument och sjöng båda två, och det var ganska självklart att Simon själv skulle börja att spela något form av instrument. I skolan så provade han på att spela olika saker, men det var klarinetten som var det första instrumentet som han spelade.

- Jag spelade mest för spelandets skull, jag tyckte inte det var särskilt kul. En dag så sa brorsan till mig ”Nu ska du sluta spela på det där röret och börja spela gitarr istället!”. Och på den vägen blev det.

Simon fick äran att börja spela i broderns punkband som andregitarrist. Det var där han fick upp sitt stora intresse för just gitarren och sången, och när han sedan valde estet på gymnasiet i Alingsås, så var saken biff. Tillsammans med sina klasskamrater på estetlinjen, så deltog de in en tävling som hette MusikDirekt. Tävlingen var för unga personer mellan 13-19 år, och Doktor Andersson, som bandet hette, lyckades att vinna tävlingen på riksnivå.

- Vi hade väldigt snälla lärare som lät oss att få så mycket ledigt som vi fick. Under sista året i skolan så hade vi omkring 200 spelningar runt om i Sverige. Det är en del, kan man lugnt säga! Vi lärde oss sjukt mycket under den här tiden och det var detta som lade grunden för min musikkarriär. Efter MusikDirekt-tiden insåg jag att det var musik som jag ville hålla på med resten av livet.

Efter gymnasiet så sökte han till musikhögskolan i Göteborg, som han även kom in på. Han flyttade dit från Alingsås och bodde själv i en lägenhet:

- Rent musikaliskt sett så lärde jag mig inte jättemycket under min högskoletid, men jag träffade enormt mycket spännande folk, och knöt viktiga kontakter. För att klara hyran så spelade jag på äldreboenden och sjöng visor för pensionärerna. Jag spelade ett par gånger i veckan, och det är fortfarande något som jag tycker om att göra.

Han fick bättre och bättre spelningar, och år 2006 så fick han en förfrågan att gå med i bandet Augustifamiljen. Han tackade ja, och idag utgör bandet även Håkan Hellströms kompband. När ”På Spåret” bytte programledare så fick Augustifamiljen förfrågan om att vara husband. Ett av Kristian Luuks och Fredrik Lindströms krav var att just Augustifamiljen skulle vara bandet som spelar i varje avsnitt. Det var Kristian Luuks syster som hade sett bandet live på en konsert i Göteborg, och övertygade sin bror om att just de skulle höja programmet till nya höjder. Under senare år har programledarna använt mantrat ”Vi är med om ni är med”, vilket har gjort att Augustifamiljen känt sig väldigt uppskattade.

Även för kommunens yngre förmågor så är Simon ett välkänt ansikte. Under pågående läsår har han drivit ett projekt som heter ”Hela skolan sjunger”. Det går ut på att få våra grundskoleelever mer aktiva inom musik och sång. Han spelar själv gitarr och låter eleverna få sjunga allt från Håkan Hellström till vanliga visor.

- Det här projektet har vart extremt roligt.1614 elever har bidragit med sina egna låttexter som jag själv har fått skriva musiken till. En låt från varje skola har valts ut, och i maj kommer det att anordnas konserter här på Konserthuset som allmänheten får ta del av. Det kommer bli väldigt kul! Finn, som spelar bongotrummor i Håkans band, kommer att vara med här på konserterna så det kommer bli bra drag. Finn kan förövrigt spela melodier på sina tänder.

Under det senaste året har Simon blivit anställd som artist in residence här på Konserthuset. Det gör att han är lite utav Konserthusets husartist, vilket gör att vi ser honom lite titt som tätt här bland skolans lokaler. En dag när vi satt och åt lunch fick vi höra honom sitta ensam med en akustisk gitarr och sjunga inför en spelning på kvällen. Ganska mysigt, tycker vi. Simon gillar lokalerna som skolan har tillgång till, och vet vad vidden av vad en gymnasieskola innebär för en kommun:

-Att Lagmansgymnasiet ska vara kvar är superviktigt, både för Vara och dess närliggande orter. Utan en närliggande gymnasieskola, flyttar ungdomar hemifrån när de är 15 och man tappar årskullar. I slutändan blir det att folk blir kvar i de större städerna och det blir ett stort tapp på folk i mindre samhällen. Det är en viktig del i en stad att ha utbildning, och det ska vara en möjlighet, inte nödvändighet, att flytta. När utbudet misnkas i småstäderna, blir det också mindre attraktivt. Det är sorgligt när småstäder i slutändan blir spökstäder. 

Skolan är ju som sagt en stor grej för framtiden, och när vi frågar Simon om hans framtid så får vi ett ganska enkelt, men bra svar:

- Jag har inte riktigt det ”kändisbehovet” som många andra har. Jag är nöjd med den nivån jag befinner mig på idag och jag gör det jag själv tycker är roligt. Då jag har sett många sidor av kändisskapet så tycker jag inte om den sidan som vissa får. Jag trivs bra där jag befinner mig nu, och allt som kommer med det. Jag har en större kärlek till musiken, än kärleken jag har till att stå i centrum. Det är nog därför som jag trivs med musiken i den skalan som jag håller på med idag. 

Är det något speciellt som du gör nu som du ser dig själv hålla på med långt i framtiden?
- Det är väl mitt egna band SeLest i sådana fall. Det kan bli lite tröttsamt med det turnéliv som vi har haft med Håkan och sådär, trots att det är sjukt kul. I SeLest så spelar vi en blandning mellan rock och pop, men vårt senaste projekt är att vi köra Mozarts Requiem på svenska. Det är lite annorlunda och bandet har blivit min hjärtefråga på senare år. Men Augustifamiljen och Håkan är båda såpass sjukt roliga att jag inte kommer att kunna lämna dem.

Simon har under åren fått uppleva saker som få har fått uppleva under en livstid. Att se publiken ur ett scenperspektiv är en upplevelse i sig, och det är något Simon, som sagt, länge har haft erfarenhet av. Han menar dock att alla spelningar är en ny utmaning, och den absolut häftigaste spelningen han varit med om, var när han spelade första gången på Scandinavium med Håkan Hellströms kompband. 

- Jag var svinnervös och började hitta på ursäkter till att missa konserten. Självförtroendet kan svikta i sådana lägen, men då måste man tänka att det finns en anledning till att man är där, att man faktiskt har något bra att bidra med.

Han tillägger dock att han i sommar ska spela med Håkan Hellströms band på ullevi den 7:e juni, och att det antagligen kommer vara det största han varit med om.

Med åren har det blivit lättare att njuta av konserterna, säger Simon. För även om man fortfarande är nervös inför nästan varje spelning, så har man genom erfarenheten lärt sig att hantera nervositeten. Han tycker dock att hans yrke är lika roligt som alltid. Han får i yrket se världen och uppleva så många spännande saker, och det är inte bara den musikaliska biten som gör honom lycklig med yrket. Det kan vara slitsamt emellanåt, men allt slit är lönsamt i längden, för man får ut så mycket av det, menar han.

 

Ett exempel på att arbetet kan vara tärande och roligt på samma gång, var när Simon hade en bokning på operan i Göteborg och sedan en spelning i Stockholm på Skansen med Håkan, två och en halv timme efter operans slut. Han berättar själv:

 

- Det var två stora spelningar, på olika sätt, som jag gärna ville vara en del av. Att få chansen att spela på Göteborgsoperan var en ära, men det blev ett dilemma när Håkan frågade om jag ville vara med och spela under extratimman efter Allsång på Skansen. Det var ju också väldigt stort, då det TV-sändes inför väldigt många människor, men operan var bokat sedan ungefär två år tillbaka, så det var gick inte att avboka det. När Håkans manager fick höra det, sa han bara ”Det löser vi”. Jag var självklart skeptiskt till att det var möjligt, men han sa att han skulle fixa privatjet till mig. När dagen sedan kom, så var jag väldigt stressad men vilken dag det blev. Jag satte mig i flyget så snart som möjligt efter operaspelningens slut halv 6, och flög till Stockholm. Jag landade halv 8 på Bromma, en halvtimme före konserten på Skansen. Adrenalinet var uppumpat till max, och det tog en minut efter landningen, sen satt jag på en motorcykel bakom en snubbe jag aldrig träffat förut. Klockan 19.57 var jag framme och 3 minuter senare var vi igång. Spelningen gick av bara farten och det var verkligen ett minne för livet.

 

Denna speciella händelse utmynnade ändå i ett positivt slut för Simon, likt de flesta av hans spelningar. Vi var då tvungna att fråga om han någonsin har gjort en dålig spelning och han svarade att han faktiskt aldrig känt att han har gjort det. Han berättar att det har funnits spelningar som har känts motiga innan, men att han alltid försöker vara peppad och positiv, för då brukar det lösa sig av sig självt. Om något negativt händer, så gäller det att kompensera detta med något positivt.

 

- Vi fick avbryta en konsert, på grund av att brandlarmet gick. Alla fick gå ut ur lokalen och den sköna stämningen på spelningen försvann. När vi sedan fick äntra scenen igen, så bestämde vi oss för att bara köra igång med fullt ös på samma ställe som vi slutade. Publiken hängde på och vi var direkt inne i stämningen igen, det var coolt. Vi vände ett misslyckande till något positivt och fick beröm efter konserten för vårt agerande. Ett kul minne och en erfarenhet jag har haft nytta av i min karriär.

Vi erbjöd Simon en liten utmaning, han skulle få svara på några frågor som handlar om ”Slätta”. Här nedanför kan ni se hur han skötte sig!

Snabbmatskoncern som finns både i Nossebro och Vara? 1P

-Jag är vegetarian. Äter inte kött.

Vad är smeknamnet för detta gatukök i Nossebro? 1P

-(Rycker på axlarna och säger besvärat) Fortsätter jag såhär så kan det bli pinsamt.
Svar: Hanssons Kiosk, Korvan

Vad heter Lagmans REKTOR? 1P
-Maaa....Magnus?!
Svar: Magnus Thilén

Vem utav följande är kommunalråd i Vara kommun?
Fredrik Nelander, Jan-Erik Wallin eller Gert Norell? 1P
- Gert Norell?
Svar: Fredrik Nelander

Hur många bor i Tumleberg (2010)? 1P
- 110?
Svar: 85

Vad kallas Varas stationhus?
Blue Apple, Blue Orange eller Blue Lemon? 1P
- Blue Orange!

Vad heter artisten från Vedum som vann Svensktoppen nästa år 2013 och var med på finalen på Liseberg?
Gustaf Högemark, Stephanie Quinth eller Rickard ”Funky” Fritsch? 1P
- Stephanie Quinth är det väl?

Sista frågan. Vilken tid kommer du och hela Håkans kompband och spelar på vår studentavslutning? 100P
- Haha. Säg tid och datum bara!

Simon fick totalt 103 poäng (hoppas vi), och vi tackar självfallet honom för denna trevliga och intressanta intervju!

Fotograf: Som alltid, Per Mogren.